-Ska du ut i solen nu? undrade kanslisten, då jag lämnade skolan strax före halv tre.
- Nej, jag ska till doktorn, svarade jag.
Det lät förstås lite allvarligt, men jag kunde snabbt lugna henne. Det handlade bara om den årliga blodtryckskollen.
Hos doktorn fick jag godkänt på tryck och på de blodprover som jag lämnade förra veckan
- Du är så stabil, så det räcker att du kommer tillbaka om ett och ett halvt år, tyckte doktor Ulrik.
Ett alldeles underbart besked.
Alldeles underbart var vädret, då jag kom ut från Tranehälsan vid tjugo över tre. Bestämde mej snabbt att avboka spinnmixpasset kl halv sex och ersätta det med en dryg timme på gymmet i morgon bitti. Det gick ju bara inte att gå inomhus i detta underbara eftermiddagsväder. Speciellt som det ska bli sämre väder i morgon.
Det blev en timmes promenad i stället för en ungefär lika lång tid på spinningcykeln. Så mycket bättre.
Ljummen luft. Fågelsång. Koltrastdrill. Spillkråkans kly-kly. Tranornas skränande.Blåmesens sisisi. Talgoxens glada huitt. Bofikens långa ramsa.
Alldeles, alldeles underbart att promenera i solen, som ännu värmde, och lyssna på allt det vackra.
Och alldeles alldeles underbart med vårblommorna. Tussilago finns lite varstans längs vägrenarna, blåsipporna lyser blå i "Karlas hage" och i de flesta trädgårdar (utom vår och grannens) så är det gott om krokus.
Denna underbara tid. Är så tacksam att kunna uppleva den igen.