Jag har haft tur i livet. Jag har sällan varit sjuk. Något att vara tacksam för. Men någon gång per läsår, så brukar det bli ett par sjukdagar. Oftast av samma återkommande anledning; rösten försvinner.
Med en borttappad röst, så funkar det inte att vara lärare.
Idag var det dags att sjukanmäla sig igen. Blir en sjukdag även i morgon.
Fast sjuk är jag ju inte. Egentligen. Idag har jag varit i småländska Hestra och köpt blommor av olika slag. De brukar ha årsjubileum i mars, och erbjuda bra priser. I år firar den utmärkta blomsteraffären 20 år. Köpte två orkidéer, en bukett med tio nejlikor i olika färger och fyra t'ete a t'ete. Så det blev fint både ute och inne
På eftermiddagen var det årsmöte i PRO. Mitt sekreterarjobb kunde jag förstås utföra, utan att prata. Vi hade besök av Lars-Ove, 77, och hans dotter Maria, från Tranemo begravningsbyrå. Lars-Ove informerade om rutiner kring begravning och om byråns eget "vita arkiv", ett formulär där man kan uttrycka hur man vill ha sitt sista avsked utformat. "Sista kapitlet".
Det var en lättsam information, som trots sin allvarliga underton, lockade till många skratt.
Eller som Lars-Owe citerade Snobben: Visst ska vi alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva
Lars-Owe, gammal blåsinstrumentlärare på kulturskolan, medlem av dansbandet Jan Öjlers, medlem av vår revyorkester mm, framförde tillsammans med sin dotter ett antal stämningsfulla musikstycken. Lars-Owe på sopransaxofon, Maria på piano.
Sekreteraren har nu skrivit årsmötesprotokoll, ett referat som ska publicerat i lokaltidningarna, ett inlägg på hemsidan och ett i Facebooksgruppen. Samt gjort ett inlägg om nästa aktivitet i Föreningsguiden. Dagens uppdrag är utfört. Trots sjukanmälan. Känns inte ett dugg som om jag bidragsfuskar. Idag är det ju ändå karensdag!