-Nej, sluta! hörde jag mig själv säga, där jag satt ensam i mitt och kollegans arbetsrum.
Nu hördes det inte, till den det var ämnat. Den som, med sin vanliga, tråkiga, mässande röst, bannade några elever för att de uppehöll sej på fel ställe.
Jag blir så ledsen då jag hör vuxna skälla på barnen, för "ingenting". Varför kan man inte bara, med vänlig röst, fråga vad eleverna har för ärende just här.
Det där med ett otrevligt bemötande skapar otrevliga barn. Barn som själva blir otrevligt tillrättavisande.
Jag hade straffkommendering på lunchrasten. Nu var det helt ok, solen och det var lugnt på skolgården. Jag lutade mej mot en mur och tog upp mobilen ur fickan.
- Du får väl inte kolla mobilen. Du ska väl kolla barnen!
Det var en av dem som ofta blir otrevligt bemött av de vuxna, som gick förbi mej.
Den klass som jag jobbat i sedan i höstas (egentligen sedan i mars -24), hade bra förutsättningar att bli en "bra" grupp, redan då jag och kollegan började jobba med den.
Det har blivit en fantastiskt bra grupp. En grupp som jobbar självständigt, som man kan ge stort eget ansvar, som ger varann studiero. Samtidigt som de hjälper varann.
Jag har ett bra recept för att "laga till" en fin klass: Bra "råvaror"är viktiga, men lika viktigt är ett vänligt bemötande, positiv bekräftelse, god struktur och flexibilitet.
Där stack jag kanske ut hakan och talade om att vi är bra pedagoger, jag och min kollega.(72 år gammal). Och nog skulle vi behöva ha en kurs i bemötande för några av våra kollegor....
