Barnbarnsdag 1. Av 5 ( om inget oväntat händer.)
Började dagen med kurstillfälle 1... eller egentligen nummer 2, kursen startade förra fredagen... av postural träning. Skelett och muskler blev ordentligt uttänjda. Man blir lite öm i kroppen efteråt, men det är nog i sin ordning, med tanke på hur mycket som är snett i min gamla kropp.
Lovade att möta upp killarna efter deras ridträning i Gnosjö. Hann kolla en stund också. Konrad rider väldigt bra. K-Ps häst var lite busig i kylan, så han hade att göra! Men han är också jätteduktig.
-Så skönt att Sverige är ett lugnt land, att det inte är krig här, reflekterade Karl-Petter på vägen hem till oss. Det är bara på High Chaparral som man får skjuta. Och då är det bara på låtsas.
En sexåring funderar en hel del. Och har en grundtrygghet, även om världen är allt annat än trygg.
Morfar hade köttfärsbiffar och potatisklyftor klara. Det var två hungriga pojkar. Chokladkakan, bakad igår, smakade också väldigt bra.
Karl-Petter och jag tog en runda, som till stor del gick över stock och sten. Att gå på byvägen är inte så kul, men att lotsa mormor framåt genom ett ganska oländigt hygge, det var en bra utomhusaktivitet.
Konrad behövde också röra på sej. Det blev fotbollsträning med mormor på en frusen gräsmatta.
Har dessutom blivit besegrad i såväl UNO som Skitgubbe.
Makaroner och falukorv till kvällsmat. Ingen kulinarisk fredagsmat direkt, men mycket populärt hos två killar.
Chips och dricka serveras alltid efter kvällsmat, då man är hos mormor och morfar. När Ava besökte oss under ett veckolångt lov, berättade hon för kompisarna att hon ätit chips varje kväll under hela lovet. Lät ju inte så hälsosamt... men inte tänkte vi på det.
Även i morgon har vi äran och glädjen med att ha två killar på besök. Tittar på dem, där de halvligger i sofforna och kollar på tv. Känner ren tacksamhet då jag ser på dem...
