Förstasidesstoff! Inte illa. Men så är det väl så att en liten landsortstidning inte har så mycket att skriva om.
Samtidigt som det är så att en liten landsortstidning håller sig i från skvallerreportage samt att den ofta innehåller en hel del positiva reportage. Om vanligt folk.
Min pensionärskollega är mamma till nyhetschefen på UT. Han hade fått idén att skriv något om jobbonärer. Utifrån att hans mamma heller inte kan sluta jobba, sina 72 år till trots. Nu ville han ju helst inte skriva om mamma i sin tidning, så därför fick jag frågan.
Förrförra veckan kom journalist Lydia och fotograf Pernilla och hälsade på under en halvklasslektion i no.
Det blev ett bra reportage.
Man är ju olika. En del pensionärer reser långväga. Såg en bild på Instagram, där vänner till oss njöt av sol och värme i Thailand. Det lockar mig inte alls. Andra släktforskar. Inget för mej! Jag trivs bäst med att vara behövd. Tror dessutom att C-E tycker att det är rätt gott att ha huset för sig själv några dagar i veckan. Slippa den där tanten, som nästan klättrar på väggarna av att inte ha något att göra.
Sen borde det stå i reportaget att när det blir vår, så behövs varken jag eller Kristina i så stor utsträckning. Då kommer ju det en lärare tillbaka från föräldraledighet.
Och jag är helt nöjd med att vara ledig när det blir vår och trädgård, natur och Halmstad lockar till utevistelse.
Snart dags för tisdags-uppdraget. Tidig lunch i Värnamo och sedan hämta två glada killar i skolan, då deras skoldag slutar, kl 13.