 |
Det var en sådan där magisk omgivning, då jag körde ner till Grimsås vid nio. Solen hade vaknat och naturen var insvept i iskristaller. Barfrost! Bästa vintervita i min värld.
Idag var det luciafirande på ortens stora företag, Nexans. Jag vet inte hur många gånger jag varit där med elever i olika åldrar. Började på nittiotalet med niondeklassare. Sen var det uppehåll några år, medan min dotter samt en annan ung tjej tog över pianistens roll. Så kom en tid, mitten på 00-taket, då det helt enkelt var för få tjejer i rätt ålder, för att få till fem-sju sjungande Luciamed tärnor. Det var då man tog kontakt med skolan, för vi hade ju också ett luciatåg. Som brukade framträda i bygdegården. Kände vi möjligen tänka oss att ta över de fyra framträdandena på Nexans?
Det kunde vi. Fick dessutom en summa pengar till skolan. Som bl.a. har gått till skolresor.
Årets luciagrupp har bestått av elever från åk 3 till 6. Superduktiga tjejer och killar. De var fått så mycket beröm. Och jag är stolt över dem!
Lucian har jag fått lov från mamman att visa på sociala medier. Lite ryggar och halvskymt där bakom förstärker hennes roll.
Det sista framträdandet var för 130 Nexans pensionärer. Mina kompisar, sa jag till barnen. Och flera är ju faktiskt det!
En stor bukett blommor fick jag, liksom min medhjälpande kollega, som tack. Samt en förhoppning om att vi återkommer nästa år. Jag hoppas så också... det är så kul att se/höra barnen. Konstaterar att en del av mitt hjärta finns i "min" skola.
När jag kom hem, så öppnade jag detta vackra julkort från konstnärsväninnan. Hon skickar SÅ stämningsfulla kort varje jul. Sådana som man borde sätta bakom glas och ram. Ska se om jag kan leta fram tidigare julkort från henne, och göra slag i saken.
En jobbdag kvar denna vecka... i "andra" skolan och två luciaframträdanden i vår fina kyrka på luciadagen. Dem ser jag fram emot.
