Funderade på om jag är avundsjuk på min kollega som ska åka till Spanien i två veckor, med avresa på tisdag. Kom fram till att...nä, det är jag inte. Inte det minsta. Än så länge så är senhösten ny för mej. Då är den ok... Nyss var det sommar. Har nära till de minnena fortfarande.
Jag/Vi har aldrig varit på resa till sol och värme under hösten. Det är i februari som jag är trött på kyla och vinter och gärna vill känna ljummen luft. Och slippa snö och is. Så en resa i februari eller mars, det önskar jag mig...
Det har varit en väldigt fin Allahelgonadag. Väntade med dagens promenad tills efter lunch. Då sken solen och luften kändes mjuk och lite ljummen. Mössan kom snabbt av. Men fleece och täckväst var gott att ha på.
Vyn som jag fotat tre söndagar i rad, blev fotad idag också. Totalt lövfritt! Lär dröja ett halvår innan det börjar grönska igen. Det känns tråkigt...
Hade planerat att gå en av de längre rundorna, men ändrade riktning när jag insåg att jag då skulle missa den goa solen. Så det blev en annan väg, och ännu längre än vad jag från början tänkt mej.
I vår trädgård är höstarbetet klart. Jag fixade de sista igår. Den starka vinden i mitten av veckan hjälpte dessutom till att blåsa bort alla löv. Bonden i vår by, han har en del plöjning kvar. Det luktar höst när jorden vänds upp .
Och se, där vid "surdråget", där ligger isen kvar efter nattens frostgrader. Brytningstid, absolut.
Valde att ta den långa vägen hem. Kollade när solen skulle gå ner innan jag bestämde mej. Hade inte en enda reflex på mej, och den "långa" vägen innebär en dryg km på landsvägen. Då är det bra att vara synlig. Solen skulle gå ner 16.17. Jo, jag skulle hinna.. hade 50 minuter på mej.
Området närmast Nexans, och på företagets mark, har man inte fått tillstånd till att gå in på. Nexans har överklagat den tilltänkta exploateringen. Ärendet ligger fortfarande hos regeringen. Det är på det området som miljöaktivister i somras anlade ett "naturreservat". En så fin runda på 2,5 km. Måtte man inte få tillstånd att förstöra, exploatera, mer än man redan gjort!
När jag kom till landsvägen, så såg jag att snöstakarna var uppsatta. Tänkte än en gång: brytningstid.
Jodå, jag ska gå nästan hela rakan innan jag tar vänster in på vår byväg. Roade mej med att mäta avståndet mellan snöstakarna. De var lite ojämnt utsatta, det varierade mellan 70 och 80 steg...
Här ska jag väl grävas ner så småningom. Ja, askan som blir kvar ... Fast helst skulle jag vilja bli utspridd i min barndoms blåsippshagar ..Men här kommer jag förstås att få gott sällskap av flera gamla bekanta, som redan finns på plats ..Så det blir nog bra det också.