Fredagar blir ofta utflyktsdagar. När man har varit ( nästan) pensionär i fyra år, så har man blivit van att hitta på någon utflykt varje vecka. I allafall under den snöfria delen av året. Det vore ju synd att frångå den "traditionen", även om man blivit mer än havtidsarbetande igen.
Jag tycker väl också att C-E behöver komma ut och förlusta sig lite, med tanke på att jag "roar" mig i skolan... och med skolarbete, en stor del av veckan.
Väninnan från Habo undrade för ett tag sedan om vi kunde få till någon träff i höst. Våra träffar består av vandring/promenader och en långlunch tillsammans.
Denna fredag var en dag som passade oss bra.
Väninnan och hennes make föreslog att de skulle ta oss med på några promenader i närheten av deras hem. Enkla vandringar som ledde fram och tillbaka till Vätterns stränder.
Ville vi se knölrot?
Jag ville gärna det. Vi har den lilla orkiden i vårt "eget" naturreservat i "vår" skog. Jag har letat efter den, men inte lyckats se den. Dessutom har förekomst av knölrot stoppat skogsavverkning på flera ställen i vår skog. Så visst ville jag se den. Överblommad förstås. Men nu har jag sett den lilla oansenliga växten med den stora makten.
Det var så vackert med höstfärgerna. Att dessutom väninnan jacket harmoniserade så med omgivningens färger, gjorde att bilden blev extra fin.
![]()
![]()
Nästa promenad blev till en gammal ångbåtsbrygga i närheten av Baskarp.
![]()
Historiens vingar svävade över platsen.
![]()
![]()
Det blev en tur ner till Baskarps strand också.
![]()
![]()
![]()
En fin utsikt, det hade alla som satt längs borden i restaurangen.
![]()
I ett naturreservat ska naturen få ha sin egen gång. Jag hade väl hellre sett en fin gång längs stranden...
Här i från gick båten mot Hjo och över till Visingsö. Därifrån kunde man också ta sig till Jönköping med ångbåten. Vet inte när ångbåttrafiken upphörde, men på en av de gamla båthuset väggar fanns en tidtabell från 1906.
Nästgårds låg moderna sommarbostäder med vacker utsikt. Drömställen!
Under hela vår resa från Habo och norrut, så kunde vi se Visingsö där ute i den stora sjön.
Någon längre vandring längs stranden var det inte fråga om. Lunchen var bokad till klockan halv två och det var dags att bege sig upp på höjden.
"The wiew" var namnet på restaurangen. Det var ett nybyggt ställe, en bra bit ute på landet, som hade öppnats för ett år. Restaurangen var synnerligen populär. Om man undantar de fyra platser som var bokade för oss, så var det fullt i den stora matsalen med utsikt.
En vällagad och supergod pannbiff serverades. Därtill fanns det säkerligen femtontal olika sallader. Efter maten serverades kaffe och goda kakor/tårtor att välja bland.
Idag var det gråväder. Det vore kul att återvända en solskensdag. Är inte omöjligt att vi gör...sju-åtta mils resa, det är den maten och utsikten väl värd.
En härlig utflyktsdag. Är så tacksam föt möjligheten att få njuta av vackerhet och att träffa goda vänner.