Alldeles nyligen hemkommen igen, så har den värsta vemodskänslan bedarrat. Det är mest om jag tänker på hur det kändes, då jag gick där på stranden, eller när vi låste dörren till stugan, som det kniper till igen.
Halmstadssäsongen 2024 är ett minne blott. Vattnet är avstängt och rören tömda. Elen är avslagen. Altanmöblerna är inställda i stugan.
Konstaterar att det varit en bra sommar. Både regn och sol. Juli var väl ingen höjdare, men det är den sällan. Augusti och början av september var den bästa tiden. Speciellt som badvattnet och stranden blev betydligt bättre än vad det varit tidigare under sommaren.
Nu är det bara att hoppas att den gamla stugan står pall för ännu en vinter. Och att vi gör det samma. Det finns en hel del ångest kopplat till stängningen... Hur ser allt ut då vi öppnar igen?
Ett halvår till öppningsdags. Jag längtar dit. Tanken på april månad, den ger upphov till ett nytt knip av vemod. Omfattande i stort sett hela vänstra sidan av torson.
Är tacksam över den fina Halmstadssommaren som var. Hoppas på en lika fin nästa år.