Tanken slog mig i morse då jag vaknade. Klockan visade 6.57 och jag kände mig helt utsövd. Kände mig fullkomligt avslappnad i kroppen, utan den minsta tillstymmelse till smärta någonstans. Vilken ynnest, tänkte jag, att få må så bra! Jag är ju snart 71! Vilket i sej känns väldigt konstigt! Tänkte senare under dagen att jag nog känner mig som jag vore 55. Det var ett tag sen!
En dryg timme på gymmet! Vilken ynnest att känna att man orkar. Lite fika här hemma och sedan en promenad. Bara ett par km i och för sig, men ändå, vilken ynnest att kunna ta sig fram med raska steg, att andas fritt i den fuktmättade luften, att kunna se och njuta av höstens alla färger.
Fredagslunch på lokal, som så ofta. Idag blev det Thai Silk i Tranemo. Så gott... Vilken ynnest...NEJ, nu börjar jag bli tjatig i min tacksamhet... men jag är så glad över att ha tillgång till många bra lunchrestauranger på bara någon mils avstånd, trots att vi bor mitt ute i "ingenstans".
Har planerat kommande veckas skolarbete i eftermiddag. Ska börja på nytt i både no och so. Plus fixa till lite matteproblem samt noter till enkelt piano/synthspelande.
Men nu är det gjort och jag kan ta helg! Vet ni... det är en av de bästa sakerna med att jobba så mycket som jag gör...helgkänslan infinner sig.
Fotade lite lövträd på förmiddagens regnfria promenad. Träden har klätt sig för höst. Dags för en annan att göra det samma.
