Ibland får man lov att vara lite nyfiken. Nyfiken på vad som händer där borta på mossen.
Igår var det demonstration. En skara samhällsinvånare marscherade bort till infarten till den planerade torvtäkten, men diverse plakat. Helt ok att demonstrera och protestera.
Noeva (det finskägda, delvis statliga företaget) hade beordrat ut grävskopor till mossen, för att gräva upp de pluggar som miljöaktivisterna byggde under sitt förra besök. Pluggar som skulle göra att vattenståndet steg på mossen och förhindra den avrinning av vatten som behövs, innan man börjar bryta torv. Ett antal aktivister hade hoppar upp på grävmaskinerna och stoppat dem. I morse var man återigen beredda att stoppa grävmaskinernas framfart. Polis tillkallades även idag.
. ![]()
Vi tog en promenad till torvbrytningsplatsen efter frukost. En promenad på den skogsväg vi gått hundratals gånger, genom ett område, där vi plockat både svamp och bär. När vi kom fram till mossen, så såg vi inte skymten av någon aktivist. Men två polisbilar och fyra poliser var på plats. Traktor och grävskopa var på väg ut på mossen.
När vi vände näsan hemåt, så kom ytterligare en polisbil, en piké.
Personligen tycker jag att polisen borde ha bättre och viktigare saker för sig, än att köra skytteltrafik till Grimsås mosse. En patrull kunde väl räcka.
Läste på Facebooksgruppen "Rädda våra våtmarker" att motståndet mot torvbrytningen fortsätter. Jag är lite kluven i mina åsikter. Visst är det fel att bryta torv, när man vet att det släpper ut en massa koldioxid. Men nu är ju tillståndet klart sedan många år tillbaka. Så den del som det gäller får man väl bryta då, som sista brytning i Sverige... Den del som inte var med i avtalet från början, och som ligger nära kabelfabriken, den bör man inte få tillträde till.
Fortsättning lär följa.
Ett par liter kantareller, som jag missade då jag cyklade häromdagen, hittade vi längs vägen.
Hade slängt ut alla sängkläder, inklusive bäddmadrasser, innan vi gick iväg. Tog lite fika då vi kom tillbaka,....och då började det regna. Lite blöta blev allt sängkläderna... men det kanske bar friskar upp.
Med tanke på att sovrummet borde får sig en makeover, så blev det så att hela nedervåningen blev rengjorde, under det att maken fixade middagsmaten.
Pappan i Värnamofamiljen var ledig idag, och då skulle han äntligen ta med sig sin äldste son på äventyr i höghöjdsbanan på Isaberg. Man måste vara sex år fyllda för att ge sig upp på de enklaste banorna.
K-P fyller sex i november. Han har längden inne för en sexåring, men han ville inte testa. Jag tycker han är så klok, han känner sina begränsningar.
Konrad som är sju och ett halvt, han tyckte att det skulle bli superspännande att ge sig i kast med de olika utmaningarna, tre till sex meter över marken. (Gissningsvis.. det kanske var ännu högre...)
Det finns tiotalet olika höghöjdbanor. Tre är "gröna" och tillåtna från sex år. Konrad och hans pappa gjorde dem två gånger. Pappan var dessutom uppe på en blå bana. De röda och blå banorna går ett antal meter högre upp, och är tillåtna från åtta år. Det finns en svart bana, en riktigt utmanande bana... och den går HÖGT uppe. Den måste man vara tolv år för ge sig upp i.
Zip-linen var roligast tyckte Konrad. Det fanns en eller flera i varje bana. Någon ganska lång.
Man var ordentligt förankrad.
Innan man fick ge sig ut på banorna, så fick alla en genomgång på hur de olika förankringsanordningarna fungerade.
I början tog det en stund för Konrad att flytta fästena från lina till lina, men snart så gick det lätt att byta.
Superkul, tyckte förstås den modige sjuåringen.
Isaberg är en otrolig anläggning. På vintern är det Sydsveriges bästa utförsåkingsanläggning. ( En gång i tiden, då det fanns gott om natursnö, så hade man också riktigt bra skidspår) På sommaren är Isaberg ett eldorado för mountainbikecyklister. det finns banor av olika svårighetsgrader på och kring berget. Numera har man också byggt en teknikbana med asfaltsunderlag, En pump-trackbana.
Karl-Petter cyklade många varv på den slingriga banan. Superkul... och bra träning... för den som är fem och ett halvt ( lite drygt).
Efter att ha avverkat de tre höghöjdbanorna två gånger, så ville Konrad också köra några varv. Eller ganska många...
Alla var ju lite hungriga, även vi som gått omkring och tittat på hela eftermiddagen. Morfar bjöd på pizza på Höganloft, en av restaurangerna som ligger inom området.
Efter det ville båda pojkarna cykla lite till. Men nu fick det vara nog. Klockan hade blivit över åtta, och det var dags för alla att bege sig hemåt. En och en halv mil för oss. Fyra mil för Värnamofamiljen.
En riktigt fin sommardag blev det. Den bästa dagen på hela sommaren, tyckte Konrad.
