Femtiotvå år sedan. Känns som om det vore betydligt närmare i tiden.
Konstaterar att man inte korrekturläser då man publicerar. Ett ord för mycket i tidningstexten.
Bifogar även ursprungstexten. Rättad.
Midsommar
Att de vågade släppa i väg oss! Min överbeskyddande mamma och väninnans hönsmamma. Vårt envisa tjatande hade lyckats. Men vi fick lova två saker; Att inte ta vägen över Göteborg och att inte smaka på “starkt”.
Med ett tre veckor gammalt körkort, med väninnas familjs orange fyrmannatält, med en kylväska fylld med rökt korv, kaviar och filmjölk samt ett antal paket knäckebröd gav vi oss i väg. Vi skulle till Lysekil för att fira midsommar. Jag var 18, väninnan var 16. Färdmedlet var min egen ägandes Volkswagen 1600.
Det var tidig onsdagsmorgon i midsommarveckan, då vi vinkade farväl till sammanbitna föräldrar. Löfte nummer ett infriades: Vi undvek riksväg 40 och Göteborg. Vi tog oss via Alingsås och Trollhättan upp till vår mål.
På Lysebadens camping fanns det gott om lediga tältplatser. Vi valde en plats med utsikt över klippor och hav. Intog lunch bestående av kaviar och korvmackor och njöt av den nyfunna friheten.
Solen sken från en klar himmel, och den röda bikinin kom till användning. Havet var kallt och djupt. Bada ville vi inte. Våra föräldrars oro för kramp var som inristade i våra hjärnor.
Solen flödade även nästa dag. Vita kroppar ville bli bruna.Släta klippor lockade till solbad. Framåt eftermiddagen hade solen fått effekt. Dock ej den avsedda. Våra ryggar och armar var alldeles röda. Det sved.. På den röda magen var svedan allra värst.
Campingplatsen hade ändrat karaktär under dagen. Det var ett virrvarr av tält och av unga glada människor. Ett gäng killar hejade glatt på oss, bara någon meter från vårt boställe.
Vill ni ha en grogg?
Löfte nummer två hölls.
Natten till midsommarafton blev en plåga. Kroppen brände och sved. Utanför tältet var det tjo och tjim, rop, skrik och skratt. När den ljusa natten gick över till dag blev det tyst och vi kunde får några timmars sömn.
Beslutet var samstämmigt, då vi vaknade på morgonen.
Vi åker hem!
Innan våra grannar hade vaknat hade vi rivit tältet, luftat ur madrasserna och packat ner rester av korv och kaviar i den numera ljumma kylväskan.
Vi var hemma före lunch.
Sällan har ett mål lagad mat och några timmars sömn i egen säng varit så pånyttfödande.
Det var ju midsommarafton. Visst skulle vi fira midsommar!
På sena kvällen satt vi åter i min bil, väninnan och jag. Dansen på logen i Närarp, den började inte förrän klockan ett på natten. Vi var bland de första på plats. Snart var det fullt med glada ungdomar på festplatsen.
- Ska vi dansa?
- Ja, gärna. Men ta i mej så försiktigt du kan. Speciellt när du lägger armen om mina axlar.Och inga hårda tryckare, tack.
När jag kom hem så hade mor och far kommit hem från morgonmjölkningen.
Jag tror att de var lättade över att min första midsommar med som körkortsinnehavare var över.
Blev ett fint midsommarfirande på Knipnas fritidsby i Halmstad igår. Tanten deltog i dansen, så länge något av barnbarnen var med. Det var inte så länge. Lite tråkigt att dans till Bosse Larsson... man vill ju äkta spelemän....
Ha en fortsatt trevlig midsommar!