Svärsonen skickade denna bild via Whatsup, på förmiddagen. Han och sönerna var ute på cykeltur!
Oj, vad jag blev cyklingssugen! Har inte blivit så mycket cykling denna vår. Har helt enkelt inte funderat på att ta en cykeltur, i stället för att ta den dagliga promenaden.
Elcykeln står i källaren. Med oladdade batterier. Egentligen är jag inte så förtjust i att cykla på den, gillar min treväxlade Monark bättre.
Så fick det bli. Den röda Monarken fick komma ut på tur.
Mörka moln tornade upp sig i sydost, då jag påbörjade turen. Var på väg att vända. Inte för att jag har några problem med regn. Men åska har jag respekt för. Såg regnet på håll, men fick bara några droppar på mej. Någon åska hörde jag inte.
Tänkte ta den "vanliga" rundan. Över alla byarna som slutar på -bo. Remmabo, Spolabo, Amnabo, Gumpebo. Konstiga namn. Undrar vad de egentligen betyder...
Prästkragar finns det gott om i år. De blommar lite överallt.
En annan art som det är gott om, det är denna fridlysta växt. En orkide. Nattviol. Var ovanlig förr, men nu finns den i mängd. Vilket ju är glädjande.
För att slutföra den "vanliga rundan", så ska jag ta vänster, då jag kommer till landsvägen. Jag valde att svänga höger.. och sen höger igen, in på en annan byväg. Det är helt ljuvligt att, i sakta mak, insupa all vackerhet och alla varierande vyer som finns längs grusvägar.
Tog en avstickare upp till detta vackra gamla hus. Tyvärr i gravt förfall. Ledsamt.
Såg årets första kantareller längs vägen upp till den gamla gården. Lite för små för att plocka.
Efter att ha passerat ännu ett ödehus, ett riktigt kulturminne, så var jag snart nere i samhället Nittorp. Tre kilometer asfalt. Ganska tråkigt...men lättrampat. Sista etappen hem, fyra kilometer grusväg och med en stigning på 60 m. Jobbigt! Men nyttigt! Och roligare än landsväg.
En fin runda blev det! Får tacka svärsonen för inspirationen till att ta en cykeltur.