Vet inte hur många gånger jag gått någon av de lättvandrade lederna som utgår från Hofsnäs Herrgård och restaurang. Har gått med maken, med vänner, har gått ensam. MEN alltid åt samma håll. Medsols! Nästan alltid så har vi kombinerat vandringen med att äta lunch på restaurangen. Kan påminna mig ett tillfälle, då jag gick mellanrundan ensam och avslutade med att fika.
Variation är inte dumt. Idag föreslog jag en tidig promenad, avslutad med fika. Jag har så många gånger suktat efter godsakerna som brukar finnas uppradade i kyldisken. Men efter en rejäl lunch, så orkar man inte en stor bakelse ... eller kanske är det så att man inte har "samvete" till ett sådant frosseri....
På vågen till Hofsnäs kom jag på: -Vi kan väl gå åt andra hållet idag. Motsols! Helt OK, tyckte maken.
Det var lite småkallt då vi påbörjade fem-kilometersleden. Hade tunn täckjacka på, och drog upp dragkedjan nästan upp till hakan.
Tänkte att om vi gick åt motsatt håll, så skulle vi komma till vitsippshagarna på slutet av rundan.
Nu visade det sig att det fanns nästan lika mycket vita sippor på östsidan av det smala näset, som på västsidan.
Torpanäset är smalt, så de tre lederna faller in i varann. En kort slinga på en km, mellanslingan på 2,5 km och den "långa" rundan på fem km. Extremt lättgånget. Inga stenar eller rötter att snubbla på, inga branta backar. Lederna går längs sjön, Åsunden. Vattnet är nära, nästan hela vägen.
Kabbelekan stod i blom. Liksom svalört, harsyra och vårlök.
Kolla där! Där femkilometersslingan vände tillbaka, där fanns det en hel del blåsippor kvar.
Medtagna, efter att ha blommat en månad och efter många frostnätter. Men ändå, jag blev glad... och samtidigt lite sorgsen, att få se min favoritblomma. Blommorna hade tappat färg, de hade ett antal skavanker och var klart i nedgångsfas.
Kunde inte låta bli att jämföra med en tant på sjuttio. Tycker nog att jag kan känna igen mig i sippan som har lite skavanker, men som ännu ser ganska pigg ut. Men hur länge....?
Kunde också identifiera mig med denna grupp av blommor... samma känsla...
Hej då och tack för i år, ni vackra blå. Nu är det vitsippornas tid, under ett par veckor.
Det kändes väldigt "nytt" att gå den välbekanta leden från motsatt håll. Andra perspektiv.
Tänkte på att man borde se saker från olika håll, lite oftare än vad man gör. Både i verklighet och i tankar. Man får absolut syn på andra och nya detaljer. Inget är så självklart, som det tycks från en enda synsida...
Snart tillbaka vid utgångspunnkten. Stannade till och tog en bild, med stenhuset där på andra sidan sjön. Torpa Stenhus öppnar nästa helg. Kan bli en tur dit i år också, speciellt om barnbarnskillarna vill uppleva alla "hemska" rum som finns i slottet igen.
Läste i Borås Tidning att ägaren bygger upp ett nytt bostadshus, efter ritning från 1600-talet. 700 kvadratmeter stort. Dock inte i trä, som ursprungshuset var byggt i, utan i mer bestående och underhålllsfria material.
Ägaren är årsbarn med mej! Härligt med folk som har framtidstro! ( Och sannolikt en uppsjö av pengar...)
Porsen blommar. Vattenståndet är fortfarande högt. Vinden har lagt sig, och Åsunden är spegelblank,
Och maken tycker väl att jag stannar lite för ofta, för att fota. Men bra träning för mej, jag får går lite snabbt för att komma i fatt....
Herrgårdsrestaurangen har slagit upp sina portar för dagen.
Idag är det frosseri som gäller. Vad ska jag välja?
Det blev en marängbakelse med lemon curd. Utsökt! Mums! Maken valde kanelbulle och toscakaka med rabarbersylt i botten.
Fortfarande lite kyligt! Hade blivit varm under promenaden och knäppt upp jackan. Nu åkte dragkedjan upp igen, under det att vi njöt av god fika och vacker sjöutsikt.
Körde vägen över ICA i Tranemo. Behövde kompletteringshandla . Det tar en kvart-tjugo minuter att köra mellan Hofsnäs och Tranemo. Under den tiden anlände våren. Nitton grader visade termometern. Tio grader mer än då vi körde till Hofsnäs strax för klockan tio.
Rotade fram knälånga byxor och kortärmad T-shirt då vi kom hem och begav mig ut i trädgårdslandet. Lunch hade vi kvar sedan i går, så det var bara att värma, då vi kände för det. Noterade att nässlorna var i lagom storlek för att skördas, då vi promenerade på Torpsnäset. Så det blev en tur till mitt eget nässelställe, efter trädgårdsarbetet.
Nässelsoppan är just avsmakad. Supergott, tillsammans med ägg från Värnamodotterns utehönor. Och nyttigt.
En härlig vårdag blev det! Kan inte säga det nog många gånger; är
såtacksam för att ha så mycket energi kvar, trots ålder och småskavanker.
