Ja, det känns lite så. Att våren stannat upp och går på sparlåga just nu. Det har varit en lång vår. Den började i slutet av februari, så jag förstår att våren behöver lite återhämtning. När den laddat batterierna igen, så tror jag att det kommer tillbaka med full kraft. Det brukar ofta vara så.
Hörde något på radio om att man längtade till sommaren. Jag längtar inte till sommaren. Jag längtar nästan alltid till mars och april. Då när naturen vaknar, när ljuset kommer tillbaka, då de första vårblommorna tittar fram, då fåglarna börjar konsertera. Då när man har ett halvår av ljus, levande natur och mer eller mindre varma dagar framför sig.
Visst tycker jag om sommaren. Speciellt när solen skiner och man kan vara i och vid vatten. Eller promenera längs en solvarm grusväg, där fjärilar flyger från blomma till blomma, längs vägrenarna.
Nej, jag klagar inte på att det är lite kylslaget. Det är bra att skynda långsamt på våren. Jag njuter av alla dagar, från mars till oktober.
Om man frågar mig i november om jag längtar till sommaren, säger jag förstås ja. Avskyr ju de mörka månaderna, då naturen vilar.
Men det händer allt, att jag en varm julidag längtar tillbaka till mars-april, till det nyutsprungna och till känslan av att ha många ljusa månader framför mig.
Videblom. Mumma för insekter.