Visst minns jag känslan. Förväntan blandad med oro. Nästan skräck. Hög puls. Som nybliven blodtryckspatient, var jag säker på att trycket låg alldeles på tok för högt. Trots morgonens medicinintag.
Vi hade väntat en vecka. På samtalet. Så bra att det kom på en lördag eftermiddag. Då kunde ju även jag, som fortfarande jobbade heltid, åka med.. Maken hade noggrant instruerats om hästintag ( på den tiden fanns där bara två), hästutsläpp och matning.
Samtalet kom vi fyratiden. Tipsextra blev avstängt, vi packade för övernattning och gav oss av direkt.
Vi kom fram till ett tomt hus. Tyst. Lite kallt. Det var ju mitt i vintern.
Maken släppte in hästarna, matade, vi fixade lite kvällsmat. Sedan började väntan, där i den gröna fåtöljen framför TVn. Jag hade stickning med. Lade ner det projektet ganska snart.
Oron växte. Trots att mina båda förlossningar varit långdragna, och vi visste att det kan ta dygn att föda fram ett barn, så ville vi ju bara att det skulle vara över.
Somnade så småningom i gästsängen.
Vaknade av ett "pling". Förlossningen var över, allt hade gått bra och strax före kl 01. den 29 januari 2017, så såg Konrad dagens ljus.
En sådan glädje!
Jag tror att han vara fyra dagar gammal, då vi träffade honom första gången.
Så liten.
Inte alls så vacker. ( Men vilka nyfödda är vackra... de är ett fåtal)
Men han vara alldeles, alldeles fantastisk.
Idag fyller han sju! Åren har gått så fort. Så fantastiskt det har varit att få följa hans utveckling. Att få vara en del av hans vardag. Att få vara en av de viktiga personerna i hans liv.
Tänk, så mycket han kan. Och vet. Ständigt nyfiken, kommer ihåg allt. En sådan öppen hjärna en sjuåring har! Han kan läsa, han kan klockan, han har ett otroligt mattesinne och logiskt tänkande. Mycket bättre än sin mormor.
Och förmågorna! Han har en så fin sångröst, kan spela melodier med en hand på pianot, kan cykla, åka skridskor, åka skidor, simma, snickra, rita och måla, är en mästare på att spela spel ( numera utan att vara alltför dålig förlorare)...
Och så är han en mästare på att bygga lego. Att följa, de inte alltför självklara, instruktionerna.
Dåliga sidor? Jo, visst finns det några sämre sidor också. Men inte många. Vore väl konstigt annars.
Igår hade han kalas för sina kompisar. Idag blir han säkert uppmärksammad i skolan. ( Uppmärksamhet är f.ö.. något han har lite svårt för. Vill helst inte. Mormor känner igen sej... ) I morgon förmiddag ska mormor och lillebror baka tårta och så blir det fler presenter, då sjuåringen kommer hem från skolan.
Ett jättestort GRATTIS till KONRAD!
