Vinter är en rätt intressant årstid, faktiskt. Mycket mer spännande än andra årstider. Idag har det varit oväder. Påstår man i media. Jag håller inte med. Det är vinterväder. Oväder, det är stormar och orkaner, åskväder och skyfall. Idag har det bara snöat och blåst lite. Inget väder som man ska ge sig ut på vägarna i, om man inte behöver. Men heller inget oväder. Alls. Beslöt mig för att gå ut en liten promenad i vintervädret. Oplogad väg. En dm nysnö. Men jätteskönt utomhusväder.
Solen har brutit igenom även idag. Får nog bli en liten tur utomhus ytterligare.
Vinterväder. Kalla vindar.
Inget mot vad det blåser i vårt land och den politik som förs just nu.
Är livrädd för vad den här regeringen kan ställa till.
Krigshets och vapenskrammel och skrämselpropaganda.
Ryssen kommer! Var beredda att offra livet för vårt land. Speciellt om du är invandrare.
Men sådana ( invandrare) ska vi absolut inte ta hit. Och skulle inte gjort. Sossarnas fel. Man gör avbön för detta.
Klimatförändringar, klimatmål. Dom struntar vi i. För vi måste rusta upp. Istället.
Vad är det för ett land vi lever i?
Jag anser:
Putin är ingen trevlig herre. Men jag förstår att han skrattar åt Sverige. (Liksom makthavare/folk i många länder. ) Som den maktgalne krigssjuke man han ( och hans anhang) är, så tror jag säkert att han vill ta tillbaka Ryssland till den stormakt det var före Sovjetunionens fall. Vi hörde inte till det riket. Dessutom var vi neutrala. Så bör det fortsätta. Absolut inte bjuda in Nato och amerikanarna till att använda svensk mark som bas för kärnvapen. Vilket inte de farliga människor som leder Sverige, har motsatt sej!
Snacka om iskalla vindar!
Klimatförändringen är vår största fiende. Hela planetens fiende. Självklart är det till att motverka dessa förändringar, som våra skattepengar ska gå. Inte till vapen och militär upprustning. Vilket också är klimatfientligt.
Människor flyr från svält och krig. Vart ska de ta vägen? Visst måste vi hjälpas åt att ta hand om dem. Gäller alla "rika" länder. Summan som läggs på upprustningar är svindlande . 23 000 000 000 000 dollar under 2023 är en siffra som jag hittar på nätet.
Hur kan man vara så otroligt korkad, att man inte fattar att det är de pengar som man skulle satsa få drägliga livsförhållanden i vår värld i stället. Och att hitta lösningar för att inte klimatförändringarna ska löpa helt amok.
Är medveten om att en del tycker att jag inte är klok i mina tankar. Jag hävdar motsatsen. Jag är klok. Vapenivrarna och krigshitsarna, det är de som inte är kloka.
Var ute och kände på vinden. Rätt kall. Jag stannar inomhus.
Följande krönika fanns i dagens BT ( Borås Tidning) Så klok!'
Mats Palmquist: Varför har det blivit så provocerande att prata om fred?
Det är inte bara barnen som fått svårt att somna på kvällarna efter alla domedagsbasuner som tutas ut från höga militärer och politiker den senaste veckan.
KRÖNIKA Det gäller också oss lite till åren komna, som upplever ett krigshetsande värre än de värsta kallakrigetdagarna, som vi tydligt har i våra minnen.
Dessutom råder ett slags omvänt, rent orwellskt, språkbruk. Ett nyspråk där krig är fred, hårdare tag lika med frihet, en tystnad som får tala, där få invändningar mot maktspråket hörs. Ifrågasättande människor förnedras som naiva fredsromantiker, ja, rent fredsskadade. Som om fred och frihet vore något barnsligt.
Att tala om fred i dessa dagar anses vara rent provocerande.
Ja, jag tycker också att ryssen är skrämmande och att vi ska göra så mycket vi någonsin kan för att hjälpa Ukraina. Vi behöver absolut se över vad vi måste göra här hemma för att rusta oss mot både militära och virtuella angrepp på vårt land. Vi måste rusta landet på många sätt när det gäller infrastruktur, vård och utbildning – sådant som är av yttersta vikt i en större konflikt.
Då är det ju rent häpnadsväckande att man plötsligt kan trolla fram miljoners miljarder ur någon rockärm för att köpa kulor och krut, kanoner och tanks, som vore det värsta mellandagsrean. Utan upphandlingar och eftertanke. Vanvettsaffärer, som Emils pappa sa.
1894 invigdes järnvägen mellan Borås och Göteborg. På denna banvall rullar fortfarande tågen, dock inte så fort. I oändligt många år har man utrett en ny järnväg som motsvarar dagens krav på transporter på landets tredje största pendlingsstråk. Och man fortsätter att utreda. Och utreder igen. Men tummen verkar ha fastnat. Inget händer.
Att skaka fram många nya miljarder till försvaret gick däremot fort och helt utan utredningar och insyn. Inte heller fick vi vanliga medborgare möjlighet att påverka Nato-ansökandet. Att ge den amerikanska armén fri tillgång till stora delar av vårt land beslutades också bakom våra ryggar. Det är så man undrar varför vi ska ha ett försvar alls när vi helt frivilligt ger bort landet till främmande makt.
Vård och skolor har fått dra ner rejält på både material och personal. Det sparas i stort och smått. Vård och utbildning är väl inte mindre viktigt i orostider? Och som av en händelse sparar man in några hundra tusenlappar genom att dra in bidrag till organisationer som Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, en av världens äldsta fredsorganisationer, och bildningsförbunden. För att ett obildat och oupplyst folk inte protesterar?
Jag tillhör inte dem som tror att svenska militärer nödvändigtvis vill ha krig. De har precis som alla andra i detta land fått se så många hemskheter från krigen i vår omvärld att de nog inte trängtar efter ett liv i skyttegravarna. Men de vill känna hur respekten för dem ökar. Den man kan få genom att i kamouflageuniform på bästa sändningstid i TV tala om att vi kan hamna i krig.
När jag gjorde lumpen för femtio år sedan stod inte militäryrket högt i kurs. Vi värnpliktiga ville inte visa oss på stan uniform, om vi inte var tvungna. Det kändes skamligt. Och man blev hånad.
Det har hänt mycket sedan dess. Med avspänning, nedrustning och upprustning igen. Men det har aldrig varit tabu att tala om fred. Förrän nu.