Har killarna hos oss över helgen. Planerade en tur till Borås och Navet, tillsammans med dem. Brukar vara uppskattat. Fick dessutom en avisering att mina nya glasögon var klara för avhämtning. Så bra! Passar ju jättebra att jag går till Smarteyes och hämtar upp dem, medan morfar och killarna börjar sitt äventyr bland alla aktiviteter på aktivitetshuset med naturvetenskapliga förtecken. Tänkte jag.
Det var gul varning utfärdad för plötslig ishalka i vårt område. Snabbt omslag från flera minusgrader till plusgrader. Samt regn.
Skulle vi våga ge oss ut på vägarna? 27an måste väl vara saltad. Jodå, visst var den det. Och de 15 km till riksväg 27 var helt ok. Mest snömodd. Snöblandat regn föll på vår väg.
Järnvägsbommarna var nere, då vi närmade oss Navet. Morfar fick stanna i nedförsbacke. Men så konstigt... han svängde ut i gatan. Fick inte stopp på annat sätt, bilen bara gled.
Vi var tidigt ute. Klockan var tio. Navet hade precis öppnat. Alltså fanns det parkering bara tiotalet meter från entredörren. MEN så helt det var. Isgata! Fick stödja mig på morfar för att komma över den slippriga isgatan.
Så var det glasögonen. Lika bra att ta tjuren vid hornen och bege sig de ( gissningsvis) 800 metrarna till Smarteyes.
Det gick bra i början. Fanns lite snö att gå i. Samt ett räcke att hålla i, så länge jag gick utmed Viskan.
Att ta sig över en gata eller en utfart, det var superläskigt. Inget att hålla i. Och glansis. Värre och värre blev det, ju närmare centrum jag kom.
En ung kvinna med hund kom i fatt mig bakifrån.
-Håll i mej, sa hon och erbjöd sin arm, då vi passerade en passage utan möjlighet att hålla dig i något
- Har du broddar? undrade jag.
-Nej, men en stadig hund. ( Haha, hunden hade storlek av medelstor katt)
-Tack, sa jag. Och höll i kvinna som höll i hund.
Jag släppte taget, för nu skulle jag väl klara mig. Men nu kom den värsta pärsen. En övergång på en mindre gata. Våt is. Gatan lutande både snett och nedförsbacke.
- Det här går inte, sa kvinnan och vände om och tog mej resolut i armen. Tillsammans gled vi över. Hunden ledde oss.
En sådan fantastisk människa! Tack, tack, tack! Jag vet inte hur jag skulle tagit mig de få metrarna till fast mark på uppvärmd gata, utan den hjälpen.
Samtidigt, så känner jag mig i efterhand också lite ledsen. Har svårt att inse att jag är gammal och livrädd för att ramla...
Resten av vägen till Smarteyes gick genom absoluta centrum. Ingen is på uppvärmda gator. På andra sidan stora torget. Stod en ambulans. En person låg på en bår. En annan på marken.
En kund kom in i glasögonbutiken och beklagade sig över väglaget.
-Det ligger två personer med brutna ben på andra sidan torget, upplyste han om.
Fick mina glasögon och gick tillbaka. Valde att gå samma väg som jag kommit. Halva vägen var ju isfri. Utryckningsfordon hördes. Ytterligare någon som ramlat?
Man vänjer sig något vid underlaget efter hand. Hittar en strategi för att ta sig fram. Låg tyngdpunkt.Myrsteg. Vid ett övergångsställe fick en bil vänta länge innan jag kommit över. Undrade vad han tyckte om den gamla damen...
Äntligen tillbaka till Viskans räcken! Kändes tryggt. Och sedan bara några meter över till Navets hala trappa
Men det funkade! Jag var alldeles darrig i benen. Men jag klarade mig helskinnad. Kanske tack vare den unga kvinnan... Sen är det väl så att jag är ganska rustik och antagligen klarat ett fall utan benbrott. Men man vet ju inte. Och det är aldrig kul att ligga på backen och kravla.
Men facit i hand; klart att jag skulle tagit broddkängor med mej och på mej utomhus. Men ibland är tanken för kort
Känner fortfarande lite ledsamhet över mitt "handikapp "...ålder, känsla av dålig balans, rädsla att trilla.
I övrigt blev det en bra dag. Navet hade öppnat en helg ny avdelning, en "lekavdelning" som killarna tillbringade en bra stund med att upptäcka. Förutom de gamla välkända aktiviterna.
Lunch på Max. Ingen höjdare, men bra för hungriga barn. Ett besök på Storknallen och Ekohallen.
- Ni får väljarna var sitt lego där det står en tvåa först på prislappen, lovade jag. KP hittade flera.
-Går det bra med en etta också? undrade K.
-Visst sa jag, men det finns nog inte många.
-Kolla här, sa K och log. Klart medveten om vad han visade på! 1150.
Efter stor vånda och stort, men lönlöst, försök till övertalning av att få något STORT, så blev det en Mustang, Lego Speed, ålder 9+. KP valde ett bil med hästsläp. Och häst. 5+.
Båda var färdigbyggda ungefär samtidigt som jag hade plockat upp och ställt i ordning det som jag inhandlat på EKOhallen.
Underbart är kort för legonördar.
 |
| Ett elände att välja. Speciellt som urvalet är begränsat utifrån pris. |
