Det var frostigt ute, då jag hämtade Boråstidningen i postlådan vid halv åtta. Tio meter från dörren. Friskt och gott mot bara ben. Och väldigt vackert.
Snart kom solen. Vad gjorde vi då? Jo, städade huset. Bestämde det igår, och då fick det bli så. Man får ta tillvara de hellediga dagarna. De är inte så många. Och huset behövde definitivt en uppfräschning, från topp till tå. Fyra timmar drygt tar en helstädning av två våningar +källare. Maken dammsuger, jag dammar och våttorkar golv. SÅ gott när storstädningen är gjord. Nu blir det ingen sådan förrän efter jul. Bara mindre insatser däremellan, lite i taget.
Höstsolen värmde gott under det att jag satt på altantrappan, medan maken lagade lunch. När jag blundande kunde jag låtsas att det var april, för ungefär så kändes solen mitt på dagen. Öppnade jag ögonen insåg jag att vi haft årets bästa tid bakom oss.
Men en solig höstdag, det är ju också en alldeles, alldeles underbar dag. Måste förstås ut på en promenad. Kom på... jag tar en LÅNGSAM promenad, och tar med mig systemkameran som sällskap. Med tanke på hur bra min mobilkamera är, så får Canon komma ut och lufta sig alldeles för sällan.
Gammelrosen från mitt barndomshem, den har gjort sitt för säsongen.
Stjärnflokan är fortfarande vacker.
Höstigt på "hygget".
Inte mycket kvar av den här röllekan.
I den djupa skuggan, där låg frosten ännu kvar.
Några rönnbär blev det inte i år. Vi fick "maskätna" ( larvangripna) äpplen i stället.
Asplöven har snart darrat färdigt. Och himlen är vackert blå.
Inte ens lönnen har blivit så rödfärgad denna höst. Frosten nöp till så sent som förra veckan.
Fortfarande vackert i svägerskans trädgård. en kilometer från oss. Svåger Roger var ute, så jag fick en liten pratstund med honom.
Kolla, där kommer timmerbilen med granvirke från avverkningen i skogen. Var ute och kollade där igår. Oj, vad skogsmaskiner förstör. Speciellt när det är så blött i markerna som det är nu. Beundrar ändå dem som kör de stora maskinerna i skogen samt dem som kör de tunga och långa virkesbilarna på smala skogsvägar.
En sista smak av sommar för getingflugorna.
Förgänglighet, det gäller för allt levande.
Asken är det träd som lövar sig senast på våren. De brukar avlöva sig tidigt också, men här finns det en hel del löv kvar.
Lindens fröställningar syns fortfarande.
Lindblomsdoft, en ljuvlig högsommardoft.
Yes, äntligen är koflocken hemkallad. Det är öppet för att gå favoritrundan igen. Men inte idag. Idag är det långsamhetens lov och höstspan, som gäller.
Det var en gång en vacker cerise mjölkört...
Alen är en märklig växt. Den har alltid gröna blad. Ingen färgskiftning alls. Den har både han och hon-hängen. Tidigt på våren blommar alen, och då ser trädet mörkrött ut. Frukterna/ fröna bildas inne i en kotte, som sitter kvar över vintern. Två generationer på samma gren...
Man behöver fylla i alla hålor på vägen, som tung trafik och hårt regn ger upphov till. Grovt grus finns i högar på olika ställen längs vägen....
Hundkex-skelett.
Avlövat.
Vi håller ut, så länge det går.
Flytande förgänglighet. ( Massor av vatten i dikena)
Absolut höst.
Sista solstrimmorna, för idag.
