Jag gillar Malmö. Naturligtvis beror det till stor del av att dottern och hennes lilla familj bor där. Men den korta ( obefintliga) vintern, den ljumma hösten och alla vackra planteringar gör också sitt till. Sen gillar jag själva stadskärnan också, även om det numera är mycket sällan som man hinner gå dit under besöken i Sveriges tredje största stad.
Det blir ofta så att vi samordnar resan med tre fjärdedelar av värnamofamiljen, då vi åker till Malmö. Kusinerna vill gärna ses, och systrarna vill också gärna träffas. På det sättet blir det en resa på 29 mil, enkel resa, varje gång. Lika mycket.. eller mer ...tid på vägen, än hos Ava. Men det finns så mycket värde av att vi tar de extra tre och en halv milen över Värnamo. Det sociala, det ekonomiska och det miljömässiga. Nu hoppas vi i alla fall få till en egen resa, jag och C-E, i samband med höstlovet, med övernattning på hotell och med stadsbesök, och kanske en liten rundtur i städerna söder om Malmö. Och sedan ta med oss Ava till oss, under några av höstlovets dagar.
Lekplatser, i närheten av Avas boende, det är vi experter på. En tur, till Folkets Park, tvärs över gatan. är ett måste.
Därefter blir det oftast en promenad... gissningsvis en kilometer... till Mary Anderssons Park. Mindre folk, men många roliga aktivitetsmöjligheter.
Rinnande vatten är alltid extremt lockande.
Kön till glasskiosken är inte alls lika lång, som den brukar vara i folkets Park. Igår var det ingen kö alls.
Det var en väldigt trevlig lekmiljö, på den stora gården. Trodde inte att det fanns så stora, och så välordnade skolgårdar i en storstad. Men för hundra år sedan, så tog man tydligen i rejält, när man skulle bygga en skola.
Även ett förskolebarn kunde hitta riktigt roliga grejer på skolgården.
Liksom det härliga solskensvädret, som nästan alltid Malmö levererar.