Â
Det dĂ€r med att resa Ă€r ju ganska fantastiskt. Man reser tre gĂ„nger pĂ„ samma resa. Första gĂ„ngen sĂ„ ser den vĂ€ldigt mycket annorlunda ut Ă€n de andra tvĂ„ gĂ„ngerna. Vad menar jag med det? Jo, först ser man ju fram emot resan, funderar över hur det ska vara och hur allt ser ut, sen upplever man resan, och slutligen har man alla minnen kvar.Â
MÄnga bilder blev det av sju dagars resa, med fem dagars spÀckat program. En del bilder Àr verkligen fina. Trots att de allra flesta Àr tagna med mobilen.
Man ( jag) har en massa fördomar. Om folk som kommer frÄn olika delar av landet. NollÄttor Àr dryga, göteborgare trevliga och skÄningar glada och lÀttillgÀngliga. Mina fördomar har fÄtt sig en törn. BÄde de som kom frÄn Arlanda ( vilket inte bara var genuina stockholmare, men nÄgra var det) och de som tillsammans med oss Äkte frÄn Landvetter, var vÀldigt trevliga. Pratade en hel del med samtliga, delade bord med de flesta vid olika mÄltider. Men de som kom frÄn Kastrup ( skÄningar och blekingebor) de höll sig verkligen för sig sjÀlva. De tycktes inte ha nÄgot intresse av kontakt med oss andra. Och ... kan det vara sÄ att Lommabor Àr lite förmer?
FörvĂ€ntningarna pĂ„ resan styrs förstĂ„s efter det som framgĂ„r av reseprogrammet ( Rolfs buss och flyg i detta fall) och de egna erfarenheter som man kopplar till detta. LĂ€tta vandringar stod det. PĂ„ en lĂ€tt vandring ska det inte vara stenigt eller superbrant. PĂ„ ett par av vandringarna var det sĂ„. Tack och lov för stavar nĂ€r det Ă€r brant och stenigt. Blev lite förbaskat vid Ă„tminstone en vandring. Den var, enligt mej, inte lĂ€tt. Ăr det lĂ€tt, sĂ„ inbillar jag mej att det ska bölja upp och ner i "lagom" lutning, och att underlaget ska vara snubbelfritt...
Vid ett tillfÀlle skulle vi ut pÄ en ö, Mount St Michael.I programmet framgick att vid flod, sÄ var det bÄt som gÀllde, mellan fastland och ö. Vid ebb, sÄ fick man gÄ över. Jag har lÀst en del av Jenny Coogans böcker, vilka utspelar sig pÄ en ö i Cornwall, med samma förutsÀttningar. I min "före-resa" sÄ sÄg jag fram emot att gÄ runt pÄ den lilla ön och fika i det lilla bageriet, kolla in i bokhandeln och gÄ ut till fyren, lÄngt ut pÄ ön. Blev ju mÀkta förvÄnad dÄ vi kom till en ö, med en otroligt vackert slott, högt och ganska otillgÀngligt belÀget pÄ ön. Det fanns varken bageri eller fyr, möjligen nÄgra böcker i souvenirbutikerna.
Det dÀr ebb och flod, det Àr ju hur hÀftigt som helst. Sex meter lÀr det skilja i södra England.
Tycktes som om det var ebb, varenda eftermiddag under vÄra fem vandringsdagar.
Samtidigt blev jag lite "smÄknÀckt", nÀr paret som var fem Är Àldre Àn jag, var de som var snabbast uppför alla branter ( och sannolikt nerför ocksÄ). De gick extra rundor, och de hade ett rasande tempo. MEN... de hade inte ett kg extra att bÀra pÄ. Det Àr klart att mina 20 extra kilon (minst) hÀmmar mej. Samtidigt undrar jag om man inte har ett visst tempo i kroppen. Vi var ju nÄgra i olika storlek och liknande Älder, som höll ett lite lÀgre tempo. Anser att vandring ska ge möjlighet att ta in omgivningarna, njuta av vyerna, och ge möjlighet till fotostopp lite dÄ och dÄ. Powerwalk kan jag försöka mig pÄ hÀrhemma.... om jag Àr pÄ det humöret ( hÀnder dock sÀllan)
De flesta resenĂ€rerna ( sammanlagt 33 st) var pensionĂ€rer. Gissningsvis tre fjĂ€rdedelar. Det Ă€r verkligen svĂ„rt att skilja en pensionĂ€r frĂ„n en som Ă€nnu inte nĂ„tt den magiska Ă„ldern. Tyckte att mĂ„nga sĂ„g unga ut. Men tittar man pĂ„ skinnet vid halsen, sĂ„ syns det allt att man inte Ă€r nĂ„gon ungdom lĂ€ngre.Â
Vi pratade en del krĂ€mpor. MĂ„nga hade ont nĂ„gonstans, rygg, knĂ€, fot... Flera som jag pratade lite mera ingĂ„ende med hade olika mediciner. Ăven tunna personer kan bĂ„de ha högt blodtryck och diabetes 2. Lite gott att ha lite gemensamma krĂ€mpor, fĂ„nigt nog.Â
För egen del, sÄ skötte sig min rygg och mina knÀn exemplariskt, Inte ett knyst. Men hallux valgusen skavde en del, och pÄ den "friska foten" fick jag en liten blÄsa. Kunde varit MYCKET vÀrre!
Mycket bussĂ„kande blev det. Lite för mycket. Men visst kunde man oftast njuta av landskapet, dĂ€rutanför bussfönstret.Â
Vad kommer jag mest ihÄg nu nÀr jag bara har "efter-resan" kvar?
Massor av hundar överallt. Inte en Ät gÄngen, utan tvÄ ,tre , fyra. MÄnga rastades pÄ havsbotten vid ebb. Massor av hundar var med pÄ de olika sevÀrdheterna som vi besökte.
LÄnga vandringar Àven under förmiddagarnas aktiviteter. Men samtidigt stora möjligheter att ha ett lÄngsamt tempo och umgÄs med sina medresenÀrer. under den tiden.
Massor av vackra vÀxter. Bl.a. "Bloddroppe" Fuccia...vet inte hur det stavas .. i olika fÀrger.
Blir supersugen pÄ en ny resa. LÀtt vandring i Portugal, till vÄren, lÄter vÀldigt intressant.