Det känns så, när man kollar väderleksprognosen. Att det gäller att passa på att göra utomhussaker innan det stora, fyra dagar långa, regnet kommer. Alltså erbjöd jag mig att klippa gräset så maken kunde kolla på någon VM-match, vad det nu var....Jo, jag vet vad det var, men mitt intresse för idrott, det är väl inte så stort. Gott väder var det. Ryggen höll bra för det tunga åbäket till gräsklippare som vi har. .
Satte mig sedan på altanen och läste ( nästan ut... måste spara på den ... tror jag... lyckliga upplösningen en stund) en bok. ( Hoover, Det börjar med oss... fortsättningen på "Det slutar med oss")
Tittade ut över det frösådda landet och kunde inte låta bli att njuta av det jag såg. I förgrunden syns de , av rådjuren, toppade höstfloxen. De har "buskat" sig och är på väg att sätta nya knoppar. Hoppas att de slår ut så småningom.
Passade f.ö. på att plocka en dryg liter vildhallon också. Det finns många buskar i närheten. och det gäller absolut att ta vara på de röda läckerheterna innan regnet får dem att falla av.
I går passade jag på att åka till Torpa stenhus/slott för att se årets upplaga av Slottsteatern. Maken är ungefär lika intresserad av amatörteatrar som jag är av fotbolls-VM, så jag reste iväg på egen hand. Kunde förstås frågat någon av grannarna, men samtidigt så är det så gott att kunna vänta till sista stund att bestämma sig. Jag har absolut inget emot att åka iväg på konsert, teater, bio på egen hand. Men ärligt talat... lite ensam kände jag mig, då det bara var jag som satt på den bänkrad som jag valde.
Torpa slottsteater har funnits i snart 25 år. Jag har missat två föreställningar. Samt en fjärdedel. Ett år fick jag inte ihop att åka, eller kanske glömde jag. Ett annat år väntade jag till sista föreställningen.. och blev mäkta förvånad, då den var fullbokad. Normalt brukar det vara halvfullt på utomhusarenan. Så även igår. Maken var oftast med under de första åren. Det var då man spelade under bar himmel. Plötsligt kom en åskskur och föreställningen fick avbrytas. Gissa vem som absolut måste hem och inte ville bli mer blöt... Inte var det jag...
Under de första åren var det många äldre skådespelare med i de olika uppsättningarna. Ett par kollegor till mej deltog bl.a. Gissar att de äldsta, på den tiden, var "unga" pensionärer. Samtidigt som det fanns flera barn med i föreställningen. Men tiderna har förändrats. Numera består ensemblen av ( min åldersgissning) amatörer i ålder 15 - 30 år. De flesta i tjugoårsåldern.
Gårdagens föreställning var riktigt bra. Manusförfattaren har varit med i många uppsättningar, men är den som numera står bakom scenens händelser.
En by långt in i skogen styrs av en despotisk kvinna. De vågar inte sätta sig upp emot henne, trots att hon gör de mest fruktansvärda saker och håller invånarna i ett järngrepp. Den som vågar sätta sig upp emot henne straffas hårt. Men så kommer den främling till byn och allt förändras ... även om det tar sin tid.
En mycket bra föreställning, som gav många tankar.
Kostym och scenografi har stor betydelse. Där är det proffs som anlitas. Liksom musiken, som är nyskriven av vår härlige kulturskolelärare Daniel Fält.
Konstaterar att det finns mängder av duktiga kulturmänniskor ute i "bögda" ( betyder bygden.)
Och är väldigt glad att jag passade på att se föreställningen när både tid och ok uppehållsväder fanns.
Nästa vecka är sista spelveckan. Tisdag till söndag spelas den. Hoppas att publiken kommer, trots regn och rusk.
Vad man ska passa på att göra då det ska bli regn i dagarna fyra? Kanske man skulle passa på att ha lite långtråkigt....