Tog en liten vårblommerunda i byn, efter veckans arbetsdag, funderande på ämnet "favoriter".
De olika klasserna skriver sångtexter. Sexorna författar sin egen avslutningssång. Det är en tradition, som jag förde in för många år sedan. De något yngre eleverna skriver en "hejdå"-sång till sexorna.
De blir lätt lite för "glatt" under sådana lektioner, varvid jag "åthutade" några. En del barn tål inga tillsägelser längre, utan tycker att de blir kränkta. De tyckte, att de som inte blev tillsagda är mina favoriter.
Det händer lite då och då, att ämnet "favoriter" kommer upp, från elevernas sida. Jag fick återigen förklara, "Jag har inga favoriter". För det har jag inte. Inte medvetet, iallafall. Jag gillar de allra, allra flesta ungar. Vore ju konstigt annars, med tanke på den övertid som jag jobbar på..... Men jag blir både förbannad och besviken på barnen ibland, och det måste man ju tala om. Helt enkelt för att undervisning ska funka.
Så här var det inte förr. Barn fattade varför man reagerade. Idag är det nog så att det finns alldeles för många "prinsar och prinsessor".
De äldre barnen, de är verkligen roliga att jobba med. Njuter av varje minut. De berättar om vad som hänt under skolåren, och så hjälps vi åt att skriva avslutningssången. Sex verser fick vi ihop.... ganska långa.... Man tar upp några lärare, försöker skoja till det lite. Versraden " X är ändå vår favorit", förvånade mig lite. Liksom " för Z har vi varit rädda".
Vad är det som gör att en lärare blir favoritläraren, trots att man inte undervisats av den läraren på ett tag. Varför är en del lärare skrämmande? Jag ställde den senare frågan till eleverna. "Därför att de säger till på ett strängt sätt". Vilket jag egentligen upplever mycket mer från flera av de andra kollegorna...
Synd att man ens egen "bästföretid"är utgången för länge sedan. För i ämnet " Varför är vissa lärare favoriter och varför är man rädd för andra" , det skulle jag vilja forska....
Bara att konstatera, i skolans värld så blir både lärare och elever bedömda. Det är sannolikt inte den enda platsen. För vi gör nog så med alla, alltid. Omedvetet. Men vi pratar inte om det..
Tror att vi bloggare bedömer varann också. Eller också är det bara jag som gör. Har en absolut känsla för er alla. Vem jag skulle vara lite "rädd" för, vem jag skulle kunna prata om precis allting med..... Vem jag skulle kunna bjuda hem på en enkel kopp kaffe.... eller förresten.. det skulle jag faktiskt kunna göra med er alla......
Har ju ofta skrivit att blåsipporna ( jo, det finns lite blommor kvar ännu) är min favoritblommor. Men samtidigt... nästan alla blommor är ju vackra.
