Just i denna tid, då skulle jag vilja stanna upp ett slag.
Dessa underbara blommor, de vackraste jag vet, de har så kort blomningstid.
Här kan vi stanna och fika, tyckte killarna. Bra val, tyckte mormor, som fick stanna upp för en liten stund. Men gärna hade stannat ännu längre.
Men snart dags att dra vidare, från det vita och blå sipporna i Rusarebo naturreservat.
Stannade upp på eftermiddagens ridrunda och tog en vårbild. Hade gärna stannat upp och njutit ännu mer i björkhagen.
Stannade upp i tanken, då Konrad och jag tog en cykeltur till bokskogen. Det känns inte länge sedan som jag körde honom i barnvagn, med mål bokskogen 2 km bort. Nu cyklar han själv och kan sköta tre växlar på sin gröna fina cykel. Så fort tiden går! Inte konstigt att det finns stunder, då man skulle vilja stanna upp, njuta, reflektera .
På dagen ridlekis var det heller inte tid att stanna upp. Uteritt stod på programmet. Varje häst behövde en vuxen ledsagare. Gamla mormor fick springa. .. eller vad det nu var för slags rörelse hon utförde..
för att försöka vara jämsides med en travande shettis.
När jag åkte hem från "mormorstisdagen" så tänkte jag att jag önskar mig en alldeles egen dag. Bara stanna upp och vara. Dofta på blommor. Känna tacksamhet över livet.
Eller är det något som jag inte skulle klara?
Våren, sippornas tid, går så snabbt över i en minst lika vacker försommar. I den skulle jag också vilja stanna upp ibland.
Igår fick jag/vi möjlighet att stanna upp några timmar. Bara sitta ner och prata. Skratta. Framkalla minnen. Trots att vi inte delar dem, så är vi födda under samma årtionde och har många minnen som liknar varann. Bloggvännerna Barbro och Tony var på besök. Är så roligt att träffa Bloggvänner! Man "känner" ju varann redan så bra!
Tack för de vackra tulpanerna!
Två dagars jobb väntar... ja, iaf halvdagar. På fredag är det dags att öppna halmstadsstugan. Hoppas att det blir möjlighet att bara stanna upp vid havet, för en stund.