Måndag, det är lika med gym. Tidig förmiddag. Tanttid! Även om jag var ensam i lokalen i nästan en timme, så träffade jag IM när jag kom, och IL när jag nästan var färdig. Ja, inte färdig...men klar. Var faktiskt en mystisk man inne en stund också... iklädd keps och överdragsjacka, frenetiskt tuggade på tuggummi. Gick i trappmaskinen, långsamt, någon minut. Såg helt färdig ut. Inte klar, utan färdig... Lyfte en skivstång några lyft, satte på en konstigt handtag...alldeles för stort... och drog ett par gånger i roddmaskinen.... Sen gick han! Dubbla känslor. Gott när han gick...för han ( fördom) var lite svartmuskig( antagligen ett förbjudet ord) och något ( fördom) lite läskig. MEN, det är lite Gott att inte vara ensam på gymmet... man vet ju aldrig vad som kan hända 69-årig tant...
Gott väder. Växlande molnighet. Lika bra att ge sig ut på promenadrunda direkt. Innan det drar ihop sig till ( aviserat) oväder.
En runda i närområdet är ju inte fel. En runda på fält och i hagar. Spanade in ett älgtorn på håll. Tycks ha blivit lite besatt av dessa träbyggen. Ville kolla namn och nummer. Ingetdera fanns på denna träskapelse. Konstigt!
För att komma till hagen en bit bort, fick jag krypa under taggtråd. Bra träning, ta sig upp och ner från marken.
Gick genom hagen till den gamla transformatorn. ( Inspiration fådd av Barbro och Tony) Vad kunde dölja sig bakom den vackert böjda haspen?
Tomt!
Alla de gamla "elgrejerna" var borta. Vågade mig inte uppför stegen...men sannolikt var det barsopat även på ovanvåningen.
Bara lite porslin kvar.
Gissar att denna transformator skötte om hela byns elförsörjning. Har en svag minnesbild att den var i bruk då jag flyttade hit för 43 år sedan. Kommer väl ihåg alla ledningar som ledde ut från byggnaden.
Ett minnesmärke från en tid som var. Börjar tyvärr falla sönder så smått i brädfodringen. Vem tar hand om gamla byggnader? Ingen...
Visst är det lite kul att gå genom närbelägna, men sällan besökta, marker. De välbekanta husen kommer i helt nya perspektiv, nya vyer öppnar sig för ens hemmablinda ögon.
En is, lagom för en person... kanske två.. låg redo. Om jag inte minns fel, så åkte maken och hans bror skridskor här, då de var barn. De blev inga större skridskoåkare/hockeyspelare. Förståeligt.
Fortfarande mycket blå himmel. Men makrillsmolnen hopar sig. Nederbörd på gång!
I morrn kommer snösmockan med stort S. Funkade att ställa in "mormorstisdag". Känns så där att köra 6 mil, enkel väg, när det är gul-orange varning utfärdad ...och vi dessutom har en alldeles ny bil, som bara har sommardäck på. För även om man vet att vintern inte är slut i mars, så hoppades man på att det inte skulle bli värre väglag än att det skulle funka
Sannolikt nya vyerna i morgon igen. Snölandskap! Ingen vy man önskar att se... men heller inget man kan påverka