Likadant varje år, dan före dan, under de jular som granen inte varit välkommen öin i vårt hus. Jag saknar en julgran. Jättemycket. Doften, de gamla energitjuvande ( ?) julgransljusen.
Nu får jag hålla tillgodo med en yvig tallbuske i ett höganäskrus. Den doftar inte gran...
Amaryllisarna, i kopparbunken, är överblommade. Klippte av stänglarna... och även ljusslingan, som lyste upp "adventsprydnaden". Som tur var, så fanns ytterligare en ljusslinga i källarförrådet. Några tomtar har fått landa i mossan. Samt några låga växter.
Kom just på att jag saknar doften av hyacint.
Är julen en saknadens tid? Kan det vara så att ju äldre man blir, desto mer minnen har man. Minnen att gå tillbaka till i denna traditionstid.
Tomtarna på bilden är närmare sextio år. Det är mina käraste julprydnader . Jag fick dem av min morfar i julklapp, när jag var ett litet barn. Jag var tolv när morfar gick bort. Saknar jag honom? Nej, det gör man inte efter med än 55 år.
Den här fönsterprydnaden fick jag av min mor, några år innan hon gick bort. Den tycker jag om.
Min mor har varit borta i mer än 20 år. Saknaden finns inte kvar. Däremot blir jag ofta förvånad då folk i min ålder, och t.o.m äldre, berättar att de har en eller två föräldrar kvar i livet. Lite avundsjuk också. Åtminstone om föräldern/föräldrarna är "klara i huvudet". Vilken ynnest att få ha sin föräldrar kvar, då man själv är i sjuttioårsåldern!
Samtidigt...att ha en dement förälder..helt personlighetsförändrad...som både min mor och svärmor blev ..det önskar jag ingen...
De här tomtarna fick jag av två kollegor, tror att det var då jag fyllde 40.
Inger var jämngammal med mej. Inga tio år äldre. Inger har varit borta i tio år, Inga nästan lika länge.
För ett par veckor sedan, så var jag på tradionellt julfika hos en kollega. Nu är vi bara fyra av de ursprungliga sju, som började träffas en fredag i luciatid, då när vi splittrats upp på olika skolor.
Jag saknar mina gamla vänner, som absolut lämnade det jordiska alldeles för tidigt
Det här blev ett "konstigt" inlägg! Man tänker nog lite för mycket då man blir gammal.
Jag som bara tog fram mobilen för att önska GOD JUL
Snön har pudrat naturen vit. Vackert! Fast jag saknar den fina byvägen. Idag var det halt i bilspåren igen.
Julförberedelserna är klara. Bara att packa in allt i bilen och åka till Ulås i morgon.
Önskar er alla, mina fina bloggvänner...och läsare... en fridfull och fröjdefull jul!