Han/hon tittade på de andra elevernas alster, och insåg, att .... nä.... lika bra som dom blir jag ändå inte.
Kamraterna gav uttryckte sitt beröm för bilden och eleven blev ändå lite lyft, lite stolthet strålade från ögonen.
Så skulle affischerna sättas upp. Eleven tog sin poster och gick undan, ville slänga den, riva sönder den. Läraren försökte övertala honom att läta bli, han hade ju gjort en fin bild.
Eleven började gråta.
Alla andra undrade vad som var fatt.
Nej, man fick inte sätta upp affischen på vår skola.
Vi undrade varför.
Gråtande berättade eleven om att örra gången som man hade disco, så var den affisch som han/hon gjort uppsatt på vår skola. Den gången hade han varit nöjd och glad med sitt verk. Den stoltheten var det många elever som hjälpte till att ta bort, när de talade om för honom att de tyckte att den var ful!
Varför är vi så elaka mot varann? Varför är vi så bra på att blåsa ut de lågor som brimer i andra? Jag har också gjort så... tyvärr....det är inget som jag är stolt över!