Mormorstisdagen är, sedan länge, framflyttad till fredag.
Vad gör man om man har en normalt bokad dag, alldeles ledig? Jo, man fyller den med något.
Komosse, förEslog jag. Maken tyckte att förslaget var alldeles utmärkt.
För det är ju inte så kul att trampa ner i mossens dyiga vattensamlingar.
Med fyra plankors bred vandringsled, kan man slappna av och njuta av omgivningen.
Här har myrliljan blommat för ett par månader sedan. Den gula blommans blad, färgar surdrågen i höstens färger.
Vid Björnsjön finns en välutrustad övernattningsplats, med vindskydd, grillplaster, bord och bänkar.
Kom förstås att tänka på då jag tillsammans med elever i ett par klasser samt ytterligare en lärare cyklade från dåvarande arbetsplatsen, i Dalstorp, till Komosse vandringsled.
Det är verkligen uppför. En höjdskillnad på 160 m. Uppskattningsvis två mil, enkel väg. Vaktmästaren körde packning, bestående av lax som skulle grillas, samt tillbehör och grillkol. Antagligen hade vi ytterligare någon bil med, någon tjänstvillig förälder. Hur vi bar ut all mat på de två spångar som fanns då, det minns jag inte... men med tanke på att det är mer än trettio år sedan, så var man ung och stark... så det var nog inga problem. Hemresan gick betydligt lättare, det var nerför nästan hela vägen....
Sjön börjar precis där leden vänder åter. Där är man ganska nära högsta punkten och här samlas vatten från övre delen av mossen, samt regnvatten. Avrinning sker på andra sidan sjön, via bäckar , Älgån och sedan ut i Nissan.
![]()
Det blev en bra stunds fikarast vid Björnsjön.
![]()
![]()
![]()
![]()
Alldeles tyst, en enda kråka hörde vi... och någon insekt som surrade förbi. På långt håll syntes ett svanpar. De simmade med rask fart åt "fel" håll, så jag kunde tyvärr inte få med dem på bild.
Sa till maken, att här kunde jag sitta i timmar och bara njuta.....
![]()
![]()
![]()
![]()
Naturvårdsverket har lagt ner mycket jobb på Björnsjöleden i naturreservat Komosse, under senare år. Ett fågeltorn har uppförts. Just idag syntes bara mosse, mosse och mosse. Inga fåglar alls. Hit borde man återkomma, med kikare, i april, maj.
Vädret gjorde förstås sitt till vackerheten.
Dags att vandra hemåt. Nära Björnsjön finns dessa fem stenar. De markerar gränsen mellan två landskap, Småland och Västergötland samt gränsen mellan två härader, Kind, Mo och Västbo. De två senare är belägna i Småland.
På Smålandasidan är blir spången en planka mindre bred. Lite mer fokus på att hålla sig på spången alltså.
Här syns det att mossen breder ut sig även på höjden, ovanför leden, Lite häftigt.
Ett minne kom upp. 25 år gammalt ungefär. Vi hade amerikanska släktingar på besök och de ville gärna ut på mossen, helst för att eventuellt få syn på en älg. Och tänk, här såg vi tydligt två älgar som stod i mosskanten och glodde på oss. Vilken lycka!
Riktigt snygg skyltning!
Från parkeringen ut till där mossen börjar, samt en bit ut mot fågeltornet är leden tio plankor bred. Med sidoskydd! Så BRA att även de som behöver använda större rullstol, faktiskt kan komma ut och se den öppna mossen.
Nästgårds med parkeringen finns en badsjö, med fin sandbotten och väldigt klart vatten för att vara belägen i utkanten av en mosse. Trehörningen heter sjön. Kommer ihåg att jag badat här en fin försommardag, då byborna hade förlagt "söndagspromenaden" till Björnsjöleden.
Lågt vattenstånd... ingen baddräkt. Inget bad alltså. Men en fin avslutningsvy på en fin förmiddag.