En tur och två returer

Det har blivit lite av en tradition att få till en vårvandring och en höstvandring med våra goda vänner. Vänner som, liksom vi, trivs i skog och mark- och på fjället.

Igår var det dags att ses igen. För ovanlighetens skull, så funkade planerat datum. Flera gånger så har det kommit något emellan, så att vi fått skjuta på vandringen.

Vi började med tidig lunch på Rudenstams norr om Huskvarna. Har hört talas om gårdsbutiken med tillhörande restaurang, men aldrig besökt stället.

Supergod varmrökt lax med goda tillbehör blev lunch-valet.

Dessutom blev det inhandlat en del i den välsorterade butiken. Mousserande äppeldricka från en egna tillverkningen var en självklarhet. Lite annat smått och gott hamnade också i varukorgen, Det blir lätt så när jag och maken hamnar i en trevlig butik, där man kan handla närproducerade matvaror .

Den här utsikten hade jag, där jag satt "rättvänd" i den högt belägna restaurangdelen. Utsikt över Vättern och ända bort till Taberg, med sin tydligt avhuggna siluett. En siluett som blev resultatet av den malmbrytning som skedde där in på förra seklet.

De stora ytorna med äppelodlingar, var det som imponerade alla mest. Klimatet på östra sidan om Vättern, tycks vara perfekt för att äppleträd ska trivas. Sen är det tydligt att träden i en äppelodling tuktas på ett helt annat sätt än vad vi gör med våra träd.

Funderade på en sak. Vad gör man med all fallfrukt? Det låg mycket äpplen på marken ( jag plockade med mig några ( 5) hem... är det snatteri?).

Fallfrukt blir dålig snabbt. Jag såg många dåliga äpplen som fallit ner från träden. Synd att de inte kommer till användning.

Drygt två mil hade vi så till den "returplats" som jag föreslagit för dagens vandring. Åsens by, mellan Gränna och Aneby.

För två veckor sedan var jag här på PRO-resa. Tyckte att det var en så vacker plats, så att jag gärna ville återvända. Dessutom fanns det en vandringsled på dryga halvmilen, en runda som vände vid sjön Ruppen.

Föreslog vännerna denna runda. De tyckte att det skulle var kul att se något nytt.

Naturen var vacker i sin begynnande höstprakt.

En person åt gången fick ta sig igenom de hinder som var uppförda för att kreaturen inte skulle rymma från sina hagar.

Får fanns det gott om. Det här gänget hornbeprydda fårskallar tog vi en omväg för att inte beblanda oss med. Jag har blivit stångad av ett sådant djur, en gång för länge sedan. De blåmärkena satt kvar länge. Säkrast att inte bli för närgången...

"Den här vandringsleden går jag säkerligen bara en gång", konstaterade väninnan.

Håller med. Det var ingen höjdare till vandring, vad det gäller vackra vyer.

Sjön Ruppen visade sig vara en lågt belägen fågelsjön. Utsikten skymdes av björksly.

"Men det är alltid gott att komma ut och röra på sig och att se något nytt!" genmälde hennes make.

Vilket jag också håller med om. Samt att det inte är så noga med vandringsvyerna. Det viktigaste är att träffas. Och helst genom att göra någon aktivitet tillsammans, att fika ute , samt att äta lunch/middag på något trevligt ställe.

En liten stövel stod där vid vägkanten. Undrar om någon kommer tillbaka för att leta upp den. Gissar: Inte....

Tillbaka mot byn igen, möttes vi av gamla byggnader, nyrestaurerade. Hus som man kan hyra för övernattning. Sånt är jag för gammal för. Vill sova i en bra säng...

Två hästar kom galopperande mot oss, alldeles innan vi kom fram till byn. De var väldigt sociala och ville inte lämna oss.

Det blev till att finta de stora djuren... vilket inte var det lättaste... för att vi skulle kunna ta oss igenom grinden, utan deras sällskap. Ett litet "äventyr" under vår vandring....