Såg på sociala medier att det skulle anordnas en "hemvändardag" i mitt barndomssamhälle. Rångedala. Beläget utmed väg 40, mellan Borås och Ulricehamn.
Visst ville jag åka dit, åka "hem". Har ju alltid tyckt att Rångedala är hemmahemma. Här i Stockremma, i Moghultsbyn, i Grimsås, är jag "bara" hemma.
Inuti var kyrkan sig lik, Inget att anmärka på alls. Fräsch.
Nostalgi: Med mamma och mormor i kyrkan, på söndagsskola, sjunga i kör, spela i blockflöjtskvartett. Vara nervös för att jag skulle gå fram till en gran som stod i koret och tända ett ljus, vid första advent. Tränade mycket på det där med att tända med tändstickor. Det visade sig, som tur var, att man använde en större variant av tändare till ljuständning.
Satte en bukett blommor på varje grav. Mors och fars. Bakom den finns farmors och farfars grav och snett bakom den är mormor och morfar begravda. Den sistnämnda graven såg inte snygg ut.... den får jag och bror försöka åtgärda under hösten....
Träffade på gamla vännen Gun-Britt på kyrkogården. Vi gjorde sällskap upp till vår gamla skola.
Kul att se den gamla skolan i sin nya skepnad. Och tänk, i matsalen, belägen där det tidigare var gymnastiksal, där fanns gamla mattanten Inger, 87 år gammal.
Tänk, så god mat man lagade på plats, när jag gick i skolan på sextiotalet. Så god skolmat har jag aldrig smakat under hela mitt lärarliv....
![]()
En stor inomhushall byggdes upp, samtidigt som skolan helrenoverades på nittiotalet. Och alldeles bredvid ligger idrottsplatsen. Bra att ha allt samlat.
![]()
![]()
Dags för en kopp kaffe och hembakade kakor. Nötkakorna var så goda. Äter aldrig det i normala fall... det är alldeles för många som är/tror sig vara överkänsliga för nötter.
Sa hej då till Gun-Britt och tog bilen upp till hembygdsgården. Den fanns inte då jag bodde i Rångedala. Husets har flyttats hit till den gamla gården, och omges av stora gräsytor. Som gjort för olika evenemang,.
Det var här, ensam i "finrummet" med kaffe och kakor, som jag kom till insikt,
Kändes faktiskt sorgligt, iallafall för en stund. Fick en känsla av att jag skulle börja gråta... hade nog sett lite underligt ut om en tant satt och bölade, alldeles för sig själv....
Men jag var bortglömd av de flesta, och många av dem som jag träffade på, ja, dem kände inte jag igen.
Till och med platser och byggnader var okända för mig.
Hemmahemma, här i trakterna, så är man halvoffentlig person - det är ju en lärare som jobbat på ett par olika småskolor i trakten, Folk hejar glatt och man träffar alltid någon att byta några ord med, då man är i Grimsås, Dalstorp eller Tranemo. Man är ganska så välkänd.
Så från och med denna dag, så vet jag... hemma det är i någon mån i mitt barndomshem, men hemmahemma, det är här , i den trakt där jag bott de senaste 45 åren.
Insikten känns inte ett dugg sorglig längre.... jag känner mig glad över alla vänner och bekanta som jag har här hemmahemma.....'
Bygdegårdar, det är viktiga samlingslokaler på landsbygden. Rångedala bygdegård samla mycket folk till olika evenemang, då det ligger centralt i Sjuhäradsområdet.
"Min" bygdegård, där jag var på söndagsdans i tidiga tonår, där jag lekte "sanning och konsekvens" i CUFs lokal, den finns inte kvar. Den brann ner 1977. Den nya bygdegården har jag inte besökt förrän idag. Fanns ingen nostalgikänsla där inte.
Gott att få komma "hem" en stund. I barndomshemmet hade bror och svägerska lunchen klar. Vildsvinsgryta, tillagad av gris som var skjuten från ladugårdsfönstret... Väldigt gott!
Hann med en lite promenad fram och tillbaka nerför - och uppför- backarna till centrala delen av radbyn Finnekumla.
-Du måste åka till Westerngaraget, sa Roger. Annki höll med. De hade besökt skolan och westerngaraget, tidigt på förmiddagen. Jag hade valt bort den platsen, den lät inte så lockande.. och var inget som fanns när jag var barn.
Men snacka om häftig lokal. En samling av retroprylar, saker som verkligen fick nostalgikänslan att explodera . Kolla bara!
Den gamla lokalen, som en gång var Vägverkets kallförråd hade utvändigt försetts med saloon-känsla.
Kolla! Kommer ni ihåg "håll dej till höger- skylten" Jag som är "gammal" minns den tydligt.
I handelsboden var det välfyllt, speciellt av diverse godis.
Frågade om Westerngaraget har öppet regelbundet. Det har man inte, men man kan boka in lokalen som mötes eller festlokal, med max fyrtio personer.
Dessutom har man öppet sista torsdagen i augusti och i september. Från klockan 17. Då kommer parkeringen att fylls av såväl veteranbilar som veteranmotorcyklar. Och kanske en och annan moped.
Slutligen, så måste jag reagera på att det var väldigt många "gamla" som sökt sig "hem" på hemvändardag. Trodde att jag skulle träffa en hel del bekanta som var födda i början eller i mitten av femtiotalet. Det var bara en handfull. Gissar att de flesta var fyrtiotallister, och där känner jag inte igen så många.
Bra att ha kommit till insikt!
Nu vet jag att jag just nu befinner mig "hemmahemma", att det är en förmån att få komma "hem" till barndomshemmet när jag så vill... men att Rångedala... det ger ingen som helst hemkänsla längre.